Är det dags att ta tillbaka den kvinnliga syjuntan?

Jag insåg det inte då, men när jag tittar tillbaka på första tiden med min dotter så kände jag mig ensam i upplevelsen att bli förälder. Hur omvälvande och överväldigande det var att bli förälder, och hela tiden ha fokus på en annan persons behov, helt utan någon form av förberedelse eller erfarenhet.

Om du skulle frågat mig då hade jag känt att jag hade koll. Jag kände mig inte förvirrad eller överväldigad just då. Jag följde många i liknande stadier i livet på Instagram, hade många vänner som fick barn samtidigt (vilket jag är otroligt tacksam för) och en stöttande partner.

Men så var jag på en babyshower för någon helg sen -  med flera generationer kvinnor där alla delade upplevelsen av att ha blivit mamma - och leva vidare med den rollen genom olika stadier i livet och allt vad det innebär.

Och då insåg jag att det är ju det här. Det kvinnliga rummet med olika generationer, som delar erfarenheter, känslor, tankar och kunskap mellan varandra. Det är ju DET som saknas och som jag känner att jag verkligen behöver, men som jag inte insett innan förens jag väl satt där?

Vi fostras, speciellt i Sverige kring att vi ska klara allt själva. Vara självständiga och inte behöva be om hjälp. Men det går ju inte ihop med att bli och vara nybliven förälder, det är ju under den tiden vi behöver varandra som mest. För det är klart att det är överväldigande att gå in i en helt ny roll och försöka lösa den i stort sätt själv - utan att någon ger dig verktyg eller information för att lyckas …

Som en del av en generation där mycket tid spenderas på sociala medier, och där många jag pratar med berättar att dom trots all information, känner sig ensamma i sin mammaroll, så tror jag att det vi egentligen behöver är att ta tillbaka syjuntan fast i formatet att bli förälder. Ett community där olika generationer kan dela med sig och stötta - precis som det var förr i tiden.

För jag tror att det är precis det som min, och kommande generationer behöver.